Hallå där!

Jaha, då har det gått såpass långt så att man har befunnit sig i England i ett år nu. För ett år sedan på dagen vaknade jag upp i en säng som inte var min egen och öppnade upp ögonen i ett rum jag inte kände igen. Halvt skräckslagen klev jag upp med en bruten lilltå och solsken som lyste upp hela rummet ( för gardiner eller persienner fanns ju inte ) och fick se den fina utsikten över havet från mitt rum, blev genast mycket bättre då, till jag insåg att jag var tvungen att gå ner och möta alla nya människor haha Det var första morgonen i England, nu har det gått ett helt år sedan dess och precis som för ett år sedan vaknade jag även denna morgon med solsken. Tiden bara rinner iväg, lite skrämmande faktsikt men samtidigt skönt. Nu är hemlängtan rätt stor, men självklart känns det vemodigt att veta att snart sitter jag på planet hem. För gott? Who knows?

Det bästa med denna upplevelse är nog alla människor jag mött, familjen, Sofia, Marie och självklart några andra stjärnor som förgyllt min tillvaro här och sett till att detta blivit ett av det bästa året någonsin. Utan dem hade det inte varit detsamma, vilket det inte är nu när de flesta åkt hem. Men så är det ju. Älskar landet och naturen här i Devon är breathtaking, och människorna, ja.. alltid lika övertrevliga och ber om ursäkt för minsta lilla fastän det inte är deras fel.

 

Dryga 4 månader kvar, och jag hoppas dem blir lika underbara som de förgående 12 och det är jag nästan säker på att dem blir.

 

liten bildbomd från bildarkivet på bloggen, för lat att ladda upp nya Haha

 

 

 

 

 

 

 

Hallå där!

 

Det har gått ett tag sedan jag skrvit något här, men helt ärligt har jag inte orkat brytt mig om bloggen. För dryga 2 veckor sedan lämnade min bästa, knäppa, spontanaste och underbaraste kompanjon Sofia England för att bege sig hem till Sverige ett tag innan hennes nya äventyr i Italien börjar! Måste säga att mitt sug att vara au pair försvann lite när hon lämnade landet. Har aldrig träffat någon så fin människa som Sofia, litar till 100 på henne och vem ska jag nu prata om exakt ALLT med? Tacka gudarna för skype säger jag bara! Även min tyske vän Marie har lämnat Teignmouth för att vara au pair i Cypern, de lever loppan dessa två tjejer. De drar till värmen medans jag stannar bland allt regn och äckliga spinlar. Men men, bara att rycka upp sig för jag har yttligare 128 dagar kvar här att göra mig av med. Men ska bli bra detta!

 

Vad har hänt då?

Hade två veckors "semester" då värdfamiljen göttade sig i Frankrike så hade huset för mig själv. Skönt men är glad att dem är tillbaka och för lite liv i huset. Var väldigt tyst här ett tag, me nu är det back to normal, näst intill iaf. 

 

Nej nu ska fortsätta och rita här och lyssna på musik i väntan på en skypedejt med Sofia el tönto!

 

Ha det fint!